1851-1906 Swedish Ernst Josephson Gallery was a Swedish painter from a prominent Jewish family, whose main work was done on portraits and paintings of folk life. He did his art studies in Italy, France and the Netherlands, among others, and is reputed to have said at the age of 20: "I will become Sweden's Rembrandt or die." However, his life was marred by illness. He contracted syphilis at a relatively young age, and in 1888 he became mentally ill during a visit to Brittany, having religious hallucinations and believing that he was God and Christ. He was later taken to hospital in Uppsala and diagnosed with schizophrenia, but continued working throughout his disease, often while in a trance-like state. He also wrote poetry, in the collections Svarta rosor (1888, Black Roses) and Gula rosor (1896, Yellow Roses). His main work, Strömkarlen (1884, the Nix), was refused by the Swedish National Museum in Stockholm - however, Prince Eugen, Duke of Narke, bought the painting in fury over the decision. Grandfather of Erland Josephson.  Related Paintings of Ernst Josephson :. | Woman dressed in black | La joic de vivre | Detalj ur Falskspelaren | Rokande neger | portratt av august hagborg |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Bartolome Carducho
Italian, 1554-1608
William Powell Frith
1819-1909 English painter. His parents were in domestic employment before taking a hotel in Harrogate in 1826. They encouraged him to become an artist, despite his own desire to be an auctioneer. While at school in Dover, Frith sketched caricatures and copies of Dutch genre scenes (Dover Mus.) that betray his disposition to narratives. His taste did not accord with the academic training he received at Henry Sass Academy in London (1835-7) and at the Royal Academy Schools (1837). Frith began his career as a portrait painter, using members of his family as models. He first exhibited at the British Institution in 1838, and during the 1840s he established himself with his entertaining historical and literary subjects in the popular tradition of C. R. Leslie, William Mulready and Sir David Wilkie. He was a member of THE CLIQUE, which included Richard Dadd, Augustus Egg, Henry O Neil and John Phillip. His friendship with Charles Dickens began with commissions for paintings of Dolly Varden (London, V&A) and Kate Nickleby (untraced) in 1842.